Krav på bra belysning

En ganska spridd uppfattning är att bra belysning är samma sak som mycket ljus. Det är helt fel. Har du någon gång läst en bok i starkt solljus, har du säkert märkt att det är ganska besvärligt. Det känns för ljust. Genom att kisa försöker vi minska mängden ljus som kommer in i ögonen. Normalt ser vi detaljer bättre i starkt ljus men det får inte vara för ljust. Det kan både göra att vi ser sämre men också att det blir otrivsamt.

Låt oss införa begreppet Ljuskvalitet. Vad som är kvalitet beror på vad syftet är med belysningen. Ibland skall vi se att utföra ett arbete. I andra sammanhang vill vi i första hand skapa stämning och trivsel. Belysning kan vara gjord för att minska risken för olyckor eller kriminalitet. Ljus används för att vi skall uppmärksamma olika saker, göra saker vackra eller sälja mer, som i butiker. Hur bra en belysning är, motsvaras av hur väl den uppfyller sitt syfte.

Utan att på något sätt förringa ljusets estetiska värden skall vi nu koncentrera oss på bra belysning för att utföra olika arbetsuppgifter.

Vi har redan berört behovet av tillräckligt mycket ljus. Ett annat viktigt krav är att belysningen inte får blända.  Ytterligare egenskaper hos ljuset som har betydelse för hur bra vi ser, är ljusets riktning, hur ljuset fördelar sig i syn- fältet och hur färger återges av ljuset.

Bländning
Bländning är obehagligt och försämrar synbarheten. Den orsakas av starka ljuskällor i synfältet eller av för stora luminansskillnader.

Beroende på hur bländningen upplevs skiljer vi mellan bländning som är synförsvårande eller obehaglig. Ibland är den båda delarna.

Ljuset behöver inte vara starkt för att blända. Oftast är det skillnaderna i ljushet eller luminans som gör att vi bländas. Det kan räcka med ett stearinljus. Sätt dig i ett mörkt rum och läs med hjälp av ljuset från ett stearinljus. Skärma av ljuset genom att hålla handen mellan ögat och lågan. Det känns bättre eller hur? Stearinljuset bländade.

När man blir äldre ökar känsligheten för bländning. Det beror bl.a. på att ljuset sprids i linsen som blir mer och mer grumligare ju äldre vi blir.

Kraftig synförsvårande bländning uppstår när vi kör  bil i mörker och får möte. Siktsträckan minskar påtagligt. Ett kort ögonblick kör vi mer eller mindre i blindo. En lindrigare grad av synförsvårande bländning är att betrakta något mot en ljus bakgrund. När exempelvis en person står framför ett ljust fönster kan det vara svårt att se detaljer i ansiktet. Är fönstret väldigt ljust ser vi personen i siluett. Trots att vi ser sämre är det inte säkert att vi känner oss bländade. Kanske att det positiva i att kunna se ut uppväger obehaget av att se sämre.

Obehagsbländning
Obehagsbländning kan förekomma från belysningsarmaturer inomhus. Vi känner irritation och blicken dras mot armaturen. Ju mer centralt den finns i synfältet desto mer irriterar den.

Likaså ökar bländningen när ljusstyrkan från armaturen mot ögat är större. När lamporna blir mindre och ljusstarkare ställs det högre krav på armaturerna för att de inte skall blända. Det är en allmän uppfattning att problemen med bländning ökar.

Om vi däremot kan göra bakgrunden till den bländande armaturen ljusare minskar obehaget. Det är en anledning till att använda ljusa färger på tak och väggar. Armaturer med uppljus som belyser taket brukar minska bländningen. Armaturen får dock inte rikta så mycket ljus mot taket att detta i sin tur blir bländande.

Det vanligaste sättet att minska bländningen från en armatur är att skärma av ljuset med ett lämpligt bländskydd eller reflektor. Ett annat sätt är att förstora den lysande ytan. En stark lampa i en opalglob eller tygskärm bländar mindre än om lampan är bar.

Ett enkelt sätt att undersöka om en belysning bländar är att föra in en skärm mellan ögat och armaturen. Det var så vi gjorde med stearinljuset. Du skall givetvis inte titta på armaturen eller lampan när du gör detta utan rikta blicken mot ditt arbetsmaterial. Känns det behagligare med skärmen är belysningen bländande.

I den svenska standarden för belysning finns krav på bländtal för olika lokaler och arbetsuppgifter. Dessa bländtal kan man beräkna men inte mäta. Beräkningen sker med UGR-metoden och är inte helt enkel att utföra. Ofta kan man beräkna UGR-bländtalen med de datorprogram man använder för själva ljusberäkningen.

Bländtalen anger en risk för bländning och inte den verkliga bländningen. Bländningen varierar i rummet beroende på var man befinner sig och hur man tittar.

Ett bländtal på 15 innebär att bländningen, om den nu förekommer, är mycket låg. Bländtalet 24 indikerar istället att risken för bländning är mycket stor och 
att bländningen kan vara besvärande. En ökning av bländtalet på tre enheter är en tydlig försämring.

Ljus i tillräcklig mängd och på rätt plats
Generellt gäller att synskärpan förbättras när belysningsstyrkan ökar. Det innebär att vi får lättare att se små detaljer och kan göra det med mindre ansträngning.

Det finns dock en gräns där det blir så ljust att vi börjar se sämre. Det kan inträffa utomhus i starkt solsken. Då kan det vara mer än 100 000 lux. Det är väsentligt mycket mer än de 300 - 1000 lux som är vanligt på arbetsplatser inomhus. Risken att det ska bli för ljust inomhus är i det närmaste obefintlig. Om vi tycker att det är för ljust inne beror det som regel på andra saker. Exempelvis kan det vara för stora skillnader i ljushet eller luminans i synfältet.

De rekommendationer som fnns för inomhusbelysning gäller för olika typer av arbete. Om vi arbetar på mörka material eller om vi ska kunna se små detaljer behövs mer ljus. Eftersom mer ljus innebär högre kostnader måste man göra en avvägning mellan ljusbehov och kostnad.

Våra rekommendationer är anpassade för en normalseende person i medelåldern. För äldre som ska arbeta i belysningen fnns det anledning att välja högre belysningsstyrka än vad som rekommenderas. Oftast kan detta lösas genom att man använder en lämplig platsbelysning på skrivbordet eller på maskinen.

Vi skiljer man mellan belysning av arbetsområdet, den omedelbara omgivningen och den yttre omgivningen. Rekommendationerna avser arbetsområdet. För den omedelbara omgivningen kan belysningsstyrkan vara något lägre och för den yttre omgivningen ännu lite lägre. Den bör dock inte understiga 100 lux. Vid projektering av ny belysning skall projektören och beställaren komma överens om var arbetsområdena är belägna och hur stora dessa är.

Belysningen i den yttre omgivningen kallas ofta för allmänbelysning. Den brukar definieras som ett medelvärde av belysningen i rummet. Vid beräkning och uppmätning brukar man räkna bort en zon på 0,5 m från rummets väggar.

Syftet med allmänljuset är att skapa överblick i rummet. När man lyfter eller flyttar blicken från arbetsområdet får det inte vara för stora luminansskillnader. Då måste ögat anpassa sig mellan ljust och mörkt, adaptera, och det gör att man tillfälligt ser sämre och blir trött.

Allmänljuset är väsentligt för rumskänsla och trivsel. Ett allmänljus som varierar, framför allt på väggarna, ger stimulans och en positiv upplevelse av rummet. Av 
tradition brukar dock allmänljuset vara väldigt jämt och utslätat.

Arbetsbelysningen har som främsta uppgift att ge så bra belysning som möjligt för arbetet. Det innebär att man måste ta hänsyn till hur detta utförs. Ibland arbetar vi på horisontella och ibland på en vertikala ytor. Arbetsbänkar och skrivbord är exempel på horisontella arbetsytor. Skrivtavlan i klassrummet, bok- och lagerhyllor, kontrolltavlor mm har däremot vertikala arbetsytor. Arbetsbelysningen skall utformas med hänsyn till om det är en horisontell- eller vertikal arbetsyta. Det får betydelse för vilka armaturer man bör välja och hur dessa skall monteras.

I många arbetslokaler arbetar man över hela rumsytan. Det går inte att peka ut speciella arbetsplatser. I sådana fall måste allmänbelysningen planeras så att den 
även uppfyller kravet på arbetsbelysning. Exempel på sådana lokaler är många affärer, lagerutrymmen, processindustrier mm.

Ljus från rätt håll
Ljus som är riktat ger skuggor. De har betydelse för seendet. Med dåliga skuggor ser vi sämre. Exempel på detta är om ljuset kommer från fel håll. Då kommer handen att skuggar när vi skriver. Hårda slagskuggor är ett annat exempel på dåliga skuggor. Bra skuggor gör istället att detaljer blir synliga. Skall man exempelvis kontrollera hur jämn en yta är, är det bra med ett släpljus. Skuggorna från detta kommer tydligt att avslöja både små och stora ojämnheter.

Det riktade ljuset ger inte bara skuggor utan också ljusgradienter, det vill säga att ljuset varierar över en yta. Gradienterna hjälper oss att uppfatta och känna igen 
former. Ett runt föremål som belyses lika från alla håll kommer att se platt ut medan en riktad belysning ger föremålet dess form.

Under senare år har indirekt belysning blivit mycket vanlig. Den kan bestå av en eller ett par armaturer som lyser rakt upp i taket. Taket reflekterar sedan ner ljuset i rummet. En sådan belysning blir väldigt diffus och saknar det mesta av riktverkan. Ett rum belyst med uppljus känns ofta trist och föremålen i rummet upplevs diffusa. Skall man använda uppljus bör det helst kombineras med riktad belysning. För att åstadkomma en bra indirekt belysning krävs såväl kunskap om hur ljuset fungerar som känsla för god ljussättning.

Ljus kan ge reflexer. Ju blankare ett material är desto kraftigare blir reflexerna. En armatur som speglar sig i en blank plåt kan ge en reflex som är nästan lika bländande som själva armaturen. Problemet med reflexen som bländar är som regel större, eftersom den uppträder så centralt i synfältet.

Även små ytor som blyertsskrift och trycksvärta i bokstäver kan ge reflexer. Sådana reflexer gör att texten syns sämre mot bakgrunden och det blir svårare att läsa. Vi säger då att kontrastgivningsförmågan hos belysningen är dålig. En duktig belysningskonsult och ljusplanerare strävar hela tiden efter att ge ljuset en sådan infallsriktning att kontrastgivningsförmågan blir så bra som möjligt med hänsyn till blänk och skuggor.

Om man t ex använder en skrivbordslampa, ska lampan underlätta läsning och skrivning genom att belysa arbetsytan på ett sätt som åstadkommer god kontrast. Det kan den endast göra om det finns goda möjligheter att rikta ljuset utan att blända. En bra regel är att lamporna ska kunna användas utan särskild instruktion.

Lämplig färg
Ljusets färg skall kännas neutral och behaglig. Färgerna i ett belyst rum och på föremålen i rummet skall upplevas riktiga och oförvanskade. Du får lära dig mer om ljus och färg när vi kommer till avsnitten om ljuskällor.Fler synpunkter
Ett annat krav på belysningen är att den inte skall ge oönskad värme. Det kan antingen ske genom värmestrålning från riktade armaturer eller genom att luften värms upp och försämrar rumsklimatet. UV-strålning, flimmer, brum och vibrationer är andra saker som inte skall förekomma.

Miljö och energi
Belysningens miljöpåverkan får allt större betydelse vid val av produkter och belysningssystem. Den största påverkan av miljön har belysningens energiförbrukning. Både miljöpåverkan och energieffektiv belysning behandlas i särskilda kapitel.

Rumsmiljö
Lika viktigt som att vi har ett bra arbetsljus är att vi upplever rummet och omgivning på ett positivt sätt. Den traditionella belysningstekniken har huvudsakligen fokuserat på arbetsbelysningen men medvetenhet ökar om ljusets betydelse för rumsupplevelsen. Medan man för arbetsbelysningen vill ha ett jämnt och tämligen skuggfritt ljus ger variation och skuggor oftast positiva tillskott till rumskänslan.

När det gäller belysning brukar vi skilja mellan visuella och fysikaliska värden. Det visuella är det vi upplever med synsinnet medan det fysikaliska är beräknade och uppmätta värden. Ofta kan dessa ge olika signaler. Exempelvis kan ett rum verka mörkt och trist beroende på ljusspridning och färgsättning även om luxmetern visar många lux. På samma sätt kan ett rum verka ljust även vid låga luxtal om man lägger ljuset på rätt ställe, har en lämplig variation och använder ljus inredning.

Man skall också tänka på hur väl armaturerna designmässigt passar in i sin omgivning. Man hänger inte en kristallkrona i en verkstadlokal eller sätter upp en lysrörsarmatur i vardagsrummet  Känner man sig det minsta Belysningsteknik tveksam finns det skäl att rådgöra med en inredare eller arkitekt.

Speciella krav
I många anläggningar finns speciella krav. I butiker vill man att belysningen skall vara säljande. Fräscha varor med rätt färg och lyster är ett mål för både kund och butik. Kunden skall inte behöva utsättas för att byxorna som var bruna inne i butiken blir gröna i dagsljus eller att köttet som var rött och fräscht i charkdisken i själva verket var grått. Produkterna skall se attraktiva ut utan att man manipulerar med färgåtergivningen.

Självklart får belysningen inte heller bleka eller på annat sätt förstöra varorna. Läder, många textilier och inte minst färska livsmedel kan snabbt blekas eller ändra färg i stark belysning.