Vad är ljus?

Ljuset gör att vi ser och upplever vår omgivning. Om du tänder en ficklampa syns inte ljusstrålarna utan bara föremålen som träffas av dessa. Ljus används också som ett begrepp för det vi ser, ”vi tänder ljuset”. Ljus ger oss  upplevelser och förmedlar information.

Fysikaliskt är ljus strålning. Närmaste släktingar är UV- och IR-strålning. Dessa tre former av strålning kallas tillsammans för optisk strålning och utgör en del av den elektromagnetiska strålningen. Annan elektromagnetisk strålning är kosmisk strålning, gammastrålning, röntgenstrålning, mikrovågor, radar och radiovågor. Viss typ av strålning innehåller mycket energi och är farlig. Det gäller exempelvis kosmisk- gamma- och röntgenstrålning. UV-strålning innehåller mer energi än ljus. UV-strålning bränner huden och förstör vissa material. Färger bleks, plaster gulnar och blir spröda etc. Strålningen beskrivs genom sin våglängd, intensitet och varaktighet. Våglängden avgör strålningens egenskaper. Våglängden brukar mätas i nm (nanometer) Hur kraftigt strålningen påverkar bestäms av dess intensitet och varaktighet.

Den strålning som ger upphov till synförnimmelser kallas ljus. Ögats känslighet för strålningen beror på strålningens våglängd. Våglängdsområdet som ger synförnimmelser går från ca 380 nm till 780nm. Störst är känsligheten vid 555 nm. En strålningskälla som bara strålar vid 555 nm ger ett gult ljus.

Ögats känslighet för olika våglängder beskrivs av den så kallade V(λ)-kurvan. Den utgör också omvandlingsfaktor mellan strålning och ljus. Mätinstrument för ljus måste därför ha en känslighet som följer V(λ)-kurvan.

Den fysikaliska definitionen av ljus innebär att 1 watt strålning vid 555 nm ger mer ljus än om strålningen skulle haft kortare eller längre våglängd.